”Men han VILL ju inte. Han har ingen motivation.”
Känns det igen? När någon inte gör som vi vill tror vi att det beror på bristande motivation.
Men motivationen brister sällan. Oftast är det jag själv som är problemet när jag tycker att andra har dålig motivation. Hur går det ihop? Jo:
1) Jag beter mig på ett sätt som hämmar andras motivation.
2) Jag tar inte reda på vad andras motivation handlar om och var de befinner sig just nu.
Hur ska jag då bete mig för att främja motivationen hos andra?
Enligt mångårig forskning (bland annat motivationsteorin Self-determination Theory) finns det tre nyckelfaktorer: Samhörighet, Autonomi och Själv-kompetens.
De är tre grundläggande psykologiska behov hos människor. Om du kan uppfylla dem kommer du plötsligt att se dörrar öppnas som verkade vara igenmurade, och du kommer att upptäcka oanade resurser.
Så bidrar jag till en känsla av samhörighet:
Var vänlig. Visa förtroende, visa intresse för den andre genom att se och lyssna och få hen att känna sig sedd. Kliv utanför din yrkesroll och visa att ni är lika mycket värda. Undvik dömande, resonera i stället och lämna utrymme för andras synpunkter. Men var inte heller underdånig utan ta din plats och låt andra ta sin.
Så bidrar jag till en känsla av autonomi:
Låt den andre vara delaktig i det som händer. Dela information på ett tidigt stadium och bjud in till diskussion. Efterfråga synpunkter, visa att du har lyssnat genom att sammanfatta och ställ frågor för att få veta mer. Delegera ansvar i samråd med den andre. Utgå ifrån att andra kan ta ansvar för sig själva och sina ansvarsområden, även när det inte verkar så. (Negativa förväntningar blir tyvärr ofta bekräftade, men lyckligtvis gäller det även positiva förväntningar – om man kan tygla sin misstro och pessimism.)
Så bidrar jag till en känsla av själv-kompetens:
Du behöver säkert inga forskningsresultat för att inse att det är svårt att klara av en uppgift när man tvivlar på sin förmåga, eller att man får ”superkrafter” när man känner sig laddad, redo och kompetent.
Detta kan du själv använda för att stärka andras känsla av själv-kompetens. Du hjälper dem helt enkelt att tro att de kommer att klara av uppgiften.
Goda exempel på hur du stärker själv-kompetensen hos andra:
- Du påminner om saker personen klarat av förut, och frågar vilka egenskaper/kunskaper de använde då. (Om du har sett det med egna ögon.)
- Du frågar om saker personen har klarat av förut, och frågar vilka egenskaper/kunskaper de hade nytta av. (Om du inte har sett det med egna ögon.)
- Du tar varje tillfälle i akt att se och bekräfta när personen gör bra saker. Det kan gälla vad som helst – att hen sprider en god stämning, att hen var schysst och diskade alla kopparna i kafferummet, att hen är bra på att lyssna, att hen hade en klok synpunkt vid ett möte, att hen visar god vilja att bidra. Att hen gjorde en arbetsuppgift på ett bra sätt. Var specifik, berätta vad du uppskattade och varför – personen kan ha svårt att tro dig annars.
- Om du hör någon annan säga något positivt om personen så vidarebefordrar du det: ”Jag hörde att du ställde upp så bra häromdagen när det var mycket att göra.”
Inre och yttre motivation – vilket är det bästa drivmedlet?
När du bemöter andra på sätt som får dem att känna samhörighet, autonomi och själv-kompetens stärks deras inre motivation. Det ger dem lust och kraft att utföra en uppgift, därför att lusten och kraften kommer inifrån dem själva.
Yttre motivation handlar om yttre omständigheter och drivkrafter. Andra människor belönar eller straffar beroende på vilka val man gör. Eller så är omständigheterna sådana att man själv agerar för att få det bättre eller undvika att få det sämre.
Den yttre motivationen är skör och bräcklig. Den håller bara tills omständigheterna ändras.
Det är den inre motivationen som ger bränsle åt vår egen motor så att den håller länge och klarar alla uppförsbackar. Den sortens motivation är hållbar.
Cecilia von Melen
Gästbloggare
